69074.jpg

Digitalt skapande lär elever hur världen fungerar

09.05.2019 kl. 11:19
Det mesta runt omkring oss handlar om programmering. Från ett enkelt brödrecept till dörrklockan och algoritmerna bakom Facebook och Youtube. Grunden är problemlösning och nyckelordet är samarbete, säger Kasper Hiltunen, en av hjärnorna bakom Vasa övningsskolas nya Makerverkstad – ett klassrum fullt av den senaste tekniken.

Text & foto: Sonja Finholm/Alfred Media

– Kan man räkna ut hur den ska svänga 90 grader? Om man mäter omkretsen på hjulen? 

Axel Hjelt i Vasa övningsskola är en av deltagarna i skolans robotverkstad. Han och kompisarna Joakim Påfs och Iris Heittola har byggt en legorobot som de nu ska programmera och ber läraren Johanna Hedvik om hjälp. Uppgiften är att med hjälp av en sensor få roboten att svänga 90 grader när den närmar sig en vägg eller något annat hinder. 

– Det går att räkna ut rent matematiskt, men det bästa är att ni testar er fram, säger hon. 

Robotverkstaden är en del av den kompetensvecka för klasserna 7–9 som just nu pågår i skolan och som samtidigt innebär premiär för skolans nya Makerverksamhet. Eleverna som har valt robotik och programmering jobbar i den gamla textilsalen som under vintern har gjorts om till tekniklabb, eller en så kallad Makerverkstad. Den här veckan är det robotik och legorobotarna som är i fokus. 

– Egentligen är de flesta klassrummen Makerspaces, inte minst min traditionella slöjdsal en våning ner, men det här är en slags slöjdsal 2.0 där vi koncentrerar oss på digitalt skapande, säger Kasper Hiltunen, slöjdläraren som fastnat för det här med programmering. 

Här finns enkla kretskort, 3D-printrar, laserskärare, flyttbara möbler och två stora skärmar på väggarna. På en hylla längst bak ligger redan flera elevarbeten – interaktiva ljudkort i form av elgitarrer, en hemmabyggd joystick och små tavlor av dödskallar med lysande ögon. 

– Digital kompetens handlar om att lösa problem, om att testa sig fram och hitta alternativa lösningar och framför allt om att samarbeta och vara naturligt nyfiken på hur saker och ting fungerar, säger Kasper Hiltunen. 

I den nya läroplanen för grundskolan finns programmeringen med som en självklar del. 

Kasper Hiltunen instruerar Aaron Stenback och Onni Hagström.

Kasper Hiltunen instruerar Aaron Stenback och Onni Hagström. 

– Många föräldrar tror att programmering handlar om att deras barn sitter och knackar koder framför en skärm hela lektionerna, men så är det absolut inte, förklarar Hiltunens kollega Jan Alin, lärare i matematik och datateknik och tutorlärare för lärarstuderande. 

Redan i daghemmen finns grunden till programmering. Ett schema på väggen i hallen som visar i vilken ordning du ska klä på dig är den allra enklaste formen. 

– De flesta barn lär sig ganska snabbt att det inte funkar att ta på sig skorna innan byxorna, säger Jan Alin. 

Och det är precis det programmeringen handlar om. Att förstå omvärlden och lösa de problem man stöter på i vardagen. Från att ha varit en speciell kompetens inom datateknik är programmering i dag en naturlig del i många yrken och därmed har skolan fått en helt ny uppgift. Programmering är i dag en del av allmänbildningen. 

– Allt mer digitaliseras och i de flesta yrken i dag finns moment som bygger på datateknik. Skolans uppgift är ge barnen en grundläggande IT-kompetens, säger Jan Alin. 

Makerverkstaden ska också kunna användas av grupper eller enskilda elever som vill fördjupa sig. Från och med nästa år kommer robotik att vara ett av tillvalsämnena för eleverna i årskurserna 7–9. 

– Mycket av det vi gör är ganska hands on. Vi jobbar med allt från aluminiumfolie till paff och bananer, säger John Henriksson och visar en av skolans 3D-printrar. 

Förra veckan designade en elev ett eget telefonskal som hon printade ut och nu jobbar maskinen med en komponent till en av skolans bandsågar. Ställningarna på väggen i Makerverkstaden är också utprintade. 

Inne i rummet känns en svag, sötaktig doft. Det är materialet till printern som doftar – plasten som används är tillverkad av majsstärkelse. Råmaterialet ser ut som stora trådrullar och genom att smälta ner de gula trådarna och lägga plastmassan lager på lager enligt ett förprogrammerat mönster skapar printern olika tredimensionella föremål. Men det gäller att inte ha bråttom – displayen visar att det ännu återstår cirka tio timmar innan den gula reservdelen är klar. 

Verksamheten i laboratoriet söker fortfarande sin form, men tanken är att Makerverkstaden ska användas av alla klasser, från förskolan upp till nian. Utrustningen kommer att kompletteras vartefter man ser vilka behov det finns och vilka typer av grejer som är mest användbara. Nu till en början handlar det mest om temaveckor och olika projekt, men till hösten ska verksamheten integreras i det vanliga schemat.

En annan användargrupp är lärarstuderande och yrkesverksamma lärare som behöver fortbildning. Det är här John Henriksson från Centret för livslångt lärande kommer in i bilden. 

– Tack vare det här labbet har vi möjlighet att ta in större grupper på fortbildning och framför allt att låta dem testa utrustningen i praktiken. Lärarna får sedan ta med sig kunskapen till sina egna skolor och få nya idéer för hur man kan bygga egna verkstäder. 

John Henriksson från Centret för livslångt lärande inom Åbo Akademi är en av entusiasterna bakom Vasa övningsskolas nya Makerverkstad.

John Henriksson från Centret för livslångt lärande inom Åbo Akademi är en av entusiasterna bakom Vasa övningsskolas nya Makerverkstad. 

Makerrörelsen är stor internationellt och i Sverige finns redan många öppna verkstäder. Verkstäderna kallas även hacklab och den finska organisationen hacklab.fi erbjuder femton öppna verkstäder runt om i landet. Inom utbildningssektorn i Svenskfinland ligger skolorna i Raseborg i framkant och Övningsskolans lärare har fått både tips och hjälp därifrån. 

Under den här workshopen är det betydligt fler pojkar än flickor i makerverkstaden. Teknikbranschen har traditionellt sett varit mansdominerad, men Johanna Hedvik tror och hoppas att det här svänger i takt med att programmeringen blir en naturlig del av de flestas vardag. 

– Jag tror att det redan om fem år kommer att se ganska annorlunda ut. I de lägre klasserna är det oftast flickorna som har bättre tålamod när det gäller problemlösning. 

Innan förmiddagens lektion avslutas samlas alla för en kort genomgång. Alla grupper har sina robotar klara och har lyckats få till den 90-gradiga svängen. Nästa uppgift blir att få den att köra runt i en kvadrat – med lite mer avancerade kommandon. Lärarstuderande Janne Riiki som instruerar eleverna inför nästa uppgift talar om sensorer, loopar och switchar och förklarar med hjälp av ett programmeringsschema på den ena skärmen. 

– Nu ska ni definiera sensorerna att reagera på olika saker, säger han och visar hur loopen kan användas för att få roboten att upprepa samma sak om och om igen. 

– Enkelt, tycker Axel Hjelt och knappar genast in rätt värde på den bärbara datorn som styr roboten. 

SFV har beviljat 23 000 euro för Makerverkstaden vid Vasa övningsskola. Målet är att stärka det mångvetenskapliga lärandet genom att möjliggöra nya metoder för att skapa produkter och lösa problem.