79412.jpg

Tito Colliander vägrar blekna

20.10.2021 kl. 14:46
Idag är författaren Tito Colliander (1904–1989) ett relativt okänt namn för större läsekretsar, även om en äldre generation i Finland och Sverige minns honom för romanen Korståget, och hans självbiografi i sju delar. Men enligt SFV-biografins författare Raili Gothóni överraskar Collianders texter fortfarande med en aktualitet som vägrar blekna.

Gothóni säger att även dagens läsare borde tilltalas av Collianders uppriktiga sökande efter sanning, och hans kritiska inställning till enkla och banala svar på existentiella frågor.

– Frågor om frihet, kärlek, lidande och död är förstås ständigt aktuella. Genom sina noveller och romaner lyckades han tämja sin egen oro och även fysiska smärtor, och ge de här fenomen ett mänskligt ansikte. Lidandets problem, människans skuld till andras lidanden och tanken om försoning lämnade honom aldrig i fred.

Tito Collianders barn- och ungdomsår i S:t Petersburg, ryska revolutionen 1917, svältåret i Petrograd, familjens armod och Collianders oroliga vandringsår i Europa återspeglas i romanernas berättelser och persongalleri. Gothóni säger att det i allmänhet finns ett tydligt samband mellan en författares liv och hans verk. 

Tito Ciolliander som ung man på 1920-talet. Han tittar in i kamerna, sitter i en fåtölj.

Tito Colliander på 1920-talet. Familjens privata arkiv.

– Man kan sällan förstå böcker utan att läsa dem i relation till historiska och socio­kulturella sammanhang, och till författarens personhistoriska och ekonomiska betingelser, säger Gothóni.

Enligt Gothóni är det uppenbart att även hans fiktion är ett slags förklädda självbiografier. De skildrar konfliktfyllda människor som är fattiga, olyckliga och lidelsefulla. Och i persongallerierna finns många emigranter och besynnerliga alkoholister.

Livet sammanföll med historiska händelser. Collianders livsöden råkade sammanfalla med en rad centrala händelser i Finlands historia, och där­med också med många finländares erfarenheter. Gothónis analys av Tito Collianders liv blir därför både en tolkning av hans personliga livsföring och av den om­givande kultur som han själv skildrar i sina verk. Vi får inblick i livsvillkoren i S:t Petersburg före och under revolutions­året 1917, i herrgårdslivet i Finland under första hälften av 1900-talet samt i författarskapets och konstnärers våndor. 

– På det glada 1920-talet var många konstnärers verk synnerligen alkoholmarinerade. För att fånga och förmedla stämningarna och det bärande temat i Collianders författarskap har jag kryddat biografin med belysande citat från hans artiklar, böcker och brevväxling.

Men det går inte att dra raka streck mellan Collianders texter och de historiska händelserna.

– Tito Colliander uppfattade helt enkelt inte tiden linjärt. Han sammanflätade i stället platser, tider, åldrar och generationer okronologiskt och osystematiskt till en helhet som inte erbjuder entydiga tolkningar, berättar Gothóni. 

Toto Collianders skrivbord under en vistelse i Italien. En öppen fransk balkong tiottar ut över en smal gata med ett gul husvägg mitt emot.

Toto Collianders skrivbord under en vistelse i Italien. SLS.

Tre starka kulturer. Vad innebar det för Colliander att leva mellan tre olika kulturer – den ryska, den finska och den svenskspråkiga finländska kulturen?

– Han var en tidig kosmopolit. Han valde utanförskap för att söka svar på frågor som hade sysselsatt honom ända sedan upplevelserna Ryssland. 

Gothóni säger att det skulle vara en stor försummelse att i en biografi om Colliander inte ordentligt beakta den ortodoxa tron, som blev ytterst central för honom. 

– Även om Colliander inte längre är så känd, har han många trogna läsare i den kristna ortodoxa befolkningen i Finland och Sverige. Han är också ett uppskattat namn bland munkarna på det heliga berget Athos i nordöstra Grekland. Av hans samtida recensioner att döma verkar det ändå som om hans livsreflektioner och starkt kända ortodoxa religiositet delade läsarna.

Personliga beröringspunkter. För Gothóni personligen är Tito Colliander inte någon bortglömd författare. 

– Redan under studietiden i början på 1970-talet läste jag med intresse hans självbiografier. Mina föräldrar emigrerade från Sordavala efter andra världs­kriget, och de hade besökt Valamo i Ladoga. När jag nu bekantat mig med hela Collianders produktion och allt material om honom har jag faktiskt en känsla av att även jag vandrat i hans fotspår och lärt känna honom på ett sätt som jag aldrig hade kunnat tro var möjligt.  


Raili Gothoni ler in i kameran. Hon är fotograferad inomhus en solig dag.Raili Gothóni (f. 1951) är teologie doktor och docent vid Helsingfors universitet. Hon har publicerat böcker och artiklar om religionspsykologi, diakoni och mångkulturella frågor. Hon ha arbetat som överlärare vid Diakoni-yrkeshögskolan i Helsingfors och som professor vid den teologiska fakulteten vid Helsingfors universi-tet samt varit gästande föreläsare i vid universiteten i Oslo, Stockholm och Bangor. 

Foto: Rabbe Sandelin