Text och foto: Sonja Finholm
Det är tisdag kväll och IK Falkens friidrottare tränar i Sportishallen i Bennäs. I flickornas omklädningsrum samsas tonåringarna med de yngsta juniorerna. Elvaåriga Thuraia Kubtan hjälper sin lillasyster att hänga upp jackan.
De har precis kommit hit med taxi – ett resultat av den nya tjejgruppen för invandrare som föreningen startat.
– Det är roligt. Jag tycker om att träna och röra på mig, säger Thuraia Kubtan.
Förutom friidrott har hon spelat fotboll och hunnit prova på både redskapsgymnastik, balett och karate.
– Men friidrott är allra roligast!
Ute i salen plockar Carola Häggblom och hennes hjälptränare Chantelle Finne och de andra tränarna fram redskap ur förrådet. Häckar, bollar och koner radas ut. Sammanlagt trettio barn mellan 7 och 15 år är på plats den här kvällen. De yngsta värmer upp med olika bollspel, medan de äldre ställer sig på en linje och börjar med höga knälyft.
Thuraia och Rahaf Kubtan är två av flickorna i invandrargruppen Idrottskul.
Sjuåriga Rahaf Kubtan har precis börjat med friidrott. Hon gillar träningarna.
Just i dag är så få på plats att flickorna tränar tillsammans med de andra grupperna. Och det är inga problem. Båda två pratar svenska och har redan fått en del nya kompisar.
Projektet Idrottskul fick sin början våren 2019. Carola Häggblom är vänfamilj åt en syrisk familj som kom till Finland för fyra år sedan. Familjen har fyra barn, två pojkar och två flickor.
– Jag såg redan tidigt att pojkarna hittade hobbyer och fick kompisar. Men för flickorna var det svårare. I en del familjer finns det också en tradition att man gärna satsar tid och resurser på pojkarnas fritidsintressen, medan flickorna är hemma.
Carola Häggblom har fungerat som friidrottstränare inom IK Falken i över 15 år och brinner för att få barn och unga att röra på sig. Där någonstans väcktes tanken på att erbjuda nyfinländarna – och då främst flickorna – samma möjligheter som andra.
– När de väl är här har de alltid roligt. Utmaningen är att få dem med i verksamheten, att få dem ut till sportplan och till hallen. Det var då jag kom på idén att ansöka om projektpengar för att kunna ordna taxiskjuts.
En taxi kör runt i kommunen och plockar upp flickorna och skjutsar hem dem igen efter träningen. Tack vare de ekonomiska bidragen har föreningen också i samarbete med kommunen kunnat anställa Chantelle Finne som hjälptränare.
Den yngsta gruppen leds i kväll av Roland Kock. Han har byggt en hinderbana mitt i hallen och instruerar barnen:
– Först ska ni balansera på bänken, sedan göra en kullerbytta på mattan och hoppa över de små häckarna. Vem börjar?
Rahaf Kubtan tar sig galant igenom banan.
Vi leker mycket och försöker röra på oss hela tiden. Huvudsaken i den här åldern är att man har roligt.
– Nu under vintern blir det ofta mycket annat är renodlad friidrott. Vi leker mycket och försöker röra på oss hela tiden. Huvudsaken i den här åldern är att man har roligt, säger Roland Kock.
Idrotten har alltid fungerat som ett naturligt sätt att integrera nyanlända, både vuxna och barn. Genom idrotten skapas ett naturligt umgänge – de nyanlända lär känna finländare och kan skapa nya sociala sammanhang, medan finländarna lär känna nya människor. Det var också Carola Häggbloms tanke med Idrottskul, att det skulle gagna alla, inte bara invandrarflickorna.
– Eftersom vi tränar samma tider skapas naturliga kontaktytor mellan barnen.
Invandrargruppen Idrottskul tränar samtidigt som de andra friidrottarna och ofta tillsammans. Här är det tränaren Daniel Strandvall som instruerar den äldre gruppen.
Men visst har det också funnits utmaningar. Barnen kommer från olika länder och har olika språk, traditioner och uppfattningar.
– Ibland har jag nog funderat vad jag har gett mig in på. Men jag brukar säga att vi koncentrerar oss på idrotten, allt annat lämnas utanför planen.
Just nu finns både syrier och kurder med i gruppen och det tala både arabiska och kurdiska. Carola Häggblom ska också försöka få med flickorna från några nyanlända burmesiska familjer. Hon har fått hjälp både av kommunens integrationsenhet, andra vänfamiljer och via skolorna.
– Språket har fungerat förvånansvärt bra. De som varit i Finland i några år pratar bra svenska och om det behövs pratar vi engelska eller kroppsspråk. Den största utmaningen är att få kontakt med familjerna och få dem att inse hur bra det här är för deras flickor.
Projektpengarna tar slut i mars, men Carola Häggblom skissar redan på en fortsättning – för att kunna fortsätta med gruppen och nå ut till ännu fler flickor.
Träningsturen närmar sig sitt slut. De äldre avslutar med en evighetsstafett, varv efter varv jagar de varandra runt en fyrkantig bana. Det gäller att hålla farten, annars blir man fasttagen av motståndarlaget.
– Det blev riktigt svettigt i kväll. Och vi fick hoppa längd, min favoritgren, säger Thuraia Kubtan och dricker lite vatten.
Sedan får hon och lillasyster Rahaf skynda sig att byta om. Taxin väntar.
Fakta – Idrottskul för invandrarflickor
- Ettårigt projekt inom idrottsföreningen IK Falken i Pedersöre.
- Syftet är att få invandrarflickor att röra på sig och hitta en hobby. Men också att erbjuda dem en möjlighet att umgås med och lära känna finländska flickor.
- Riktar sig till invandrarflickor i lågstadieåldern.
- Deltagarna erbjuds en egen träningsgrupp bara för flickor och möjligheten att få taxiskjuts till och från träningarna.
- Gruppen har i dag cirka 8–10 flickor som regelbundet deltar i träningarna.
- Leds av Carola Häggblom och Chantelle Finne.
SFV:s bidrag till Idrottsklubben Falken/ projektet Idrottskul: 4 000 euro. Förväntat resultat: Ökad delaktighet i samhället genom meningsfull verksamhet.
Texten ingår i SFV-magasinet 1-2020 som utkommer i februari.
