I en teaterfoajé står Albin, 18 år, och väntar på att föreställningen ska börja. Han tycker det är bättre att gå på teater än att scrolla på mobilen när man har tråkigt.
Reportern möter också Max, 19 år, som skaffat årskort: ”Det är en kul aktivitet att göra tillsammans. Socialt.” Och vid nästa teater svarar Moa, 25 år, att hon lockas av att få släppa vardagen och telefonen, och få mötas med andra.
Är det hela svaret? Förstås inte. Med bra rabatter och förmånliga ungdomskort konkurrerar de svenska teatrarna sylvasst med andra nöjen. Alla pjäser drar heller inte en ung publik. I åldersgruppen 18–25 heter några av publiksuccéerna Hamlet, Madame Bovary, Stolthet och fördom, Brott och straff. Jag ser ett mönster och är förvånad. 24-åriga dottern är inte alls förvånad.
– Man läser faktiskt klassiker i gymnasiet.
Nya Bildningsbarometern bygger på svar från över 2 000 vuxna finlandssvenskar, och har gjorts av Bildningsalliansen och Åbo Akademi med finansiering från Svenska kulturfonden. Resultaten blottar en djup oro. Varannan oroar sig för en överlag sjunkande läs-, skriv- och kommunikationsförmåga. Källkritik och demokratiska värderingar är det man prioriterar högst. Livslångt lärande värderas högt, och man vill att lärandet ska vara tillgängligt för alla.
I vilken mån detta faktiskt speglar utvecklingen är forskarna försiktiga med att uttala sig om. Det kan finnas ett samband mellan resultaten och debatten om hur utvecklingen av artificiell intelligens kan göra att folk blir sämre på att läsa och skriva.
Att oroa sig för ungas utbildningsnivå är i och för sig tidlöst, det hör liksom till. Men ur resultaten kan utläsas andra trender. Vi utsätts för svallvågor av information och intryck. Det är stimulerande, det är ibland kvävande – och alla vet att flödena svämmar över av desinformation. Den som blir lurad riskerar tappa bort sig i vågorna. Att skydda sig mot desinformation blir livsnödvändigt.
Framtidens bildning handlar därför både om att besitta kunskap och att ha förmåga att navigera rätt i informationsbruset. Med AI som ett allt effektivare redskap och till och med samtalspart kan vi förvänta oss något av en analog renässans, där det mänskliga mötet värderas högt.
Möten handlar om att möta andra i samma rum, men också mer än så. Att gå på teater, konsert eller utställning är att möta konstnärers tankar och känslor. Möten med mänskliga avsändare, inte bara från vår egen tid. En bok eller en film kan öppna dörren till andra liv, andra delar av världen. Unga både behöver och vill möta något annat än det som mobilen matar fram. Vi behöver mötas för att förstå varandra – och oss själva. Vi behöver rum där möten och tankar kan gro.
Wivan Nygård-Fagerudd är styrelseordförande för Svenska folkskolans vänner.
Kolumnen publicerades i SFV-magasinet 01/26.
