Enligt juryn är Vera Arhippainens bidrag en suggestiv svit om att mäta det som håller på att försvinna. I sin motivering skriver juryn: ”Vetenskapens registrerande språk möter en kroppslig erfarenhet av ett Östersjön i förändring, medan orden själva sprids över sidan som mätpunkter i ett landskap läsaren tar sig igenom.” Prissumman är 5 000 euro.
Arhippainen fick ett hedersomnämnande i fjol då tävlingen gällde noveller.
Andra pris på 3 000 euro går till Jakob Holm, Helsingfors/Nykarleby, och tredje pris på 2 000 euro går till Viktor Östman, Helsingfors/Maxmo.
Hedersomnämnanden går till Tilda Forss, Sibbo, och Benjamin Rosenlund, Helsingfors.
Ökat självförtroende
Vera Arhippainen blev överraskad av beskedet om segern.
– När man deltar finns alltid hoppet om att vinna, men sedan när man vinner blir man så överraskad. Jag hade inte vågat hoppas, fast jag hoppades.
Det är först under de senaste åren som Arhippainen har börjat dela sina skönlitterära texter med andra. Segern stärker hennes tro på att poesin når fram.
– Jag har nu en samvaro runt mig som skriver och läser upp dikter. Jag har deltagit i open mic-evenemang det senaste året. Det är en bra övning och har stärkt mitt självförtroende.
Arhippainen har studerat nordisk litteratur och miljövetenskap, två ämnen som också möts i hennes arbete som tf. chefredaktör på Finlands Natur och i den vinnande diktsviten.
Temat växte under skrivandet
I den vinnande diktsviten möts en biolog och en journalist ute i vattenbrynet.
– Det är temat. Sedan finns det också de andra aspekterna: rytm och takt och melodi. Det kommer från att jag har börjat läsa upp mina dikter.
Hon berättar att bidraget är en del av ett större arbete som hon jobbar på.
– Medan jag skrev det här märkte jag att det är mycket större än sidorna jag lämnade in.
När det gäller prispengarna säger hon att det finns två alternativ.
– Antingen kan jag göra något smart som att betala av studielån eller sen bjuder jag alla kompisar på skumppa och åker på semester. Det blir kanske något mittemellan.
Lek med formen belönas
Juryns ordförande Fredrik Hertzberg, litteraturvetare och kritiker, säger att det var stor spridning i nivån på årets bidrag. Enligt honom räcker det inte med ett angeläget tema eller en stark berättelse för att placera sig i tävlingen.
– Det som skiljer ut de bästa bidragen är att det händer något med språket eller formen. Just den här dikten behöver vara skriven på just det här sättet. Det finns flera bidrag som man gärna kommer tillbaka till och läser på nytt.
Hertzberg slogs av att många verkar ha en ganska färdig föreställning om hur poesi ska låta, medan de premierade bidragen testar gränserna.
Hertzberg uppmanar hugade diktare att läsa mera poesi. Han säger också att många bidrag tenderar att förklara lite för mycket.
– Lita på läsaren! Man behöver inte alltid förklara vad en bild betyder. Poesi kan få vara otydlig och laborera med andra sorters tydligheter.
Tematiskt finns det många bidrag som handlar om utsatthet av olika slag: psykisk ohälsa, ekonomisk otrygghet, relationer eller förluster.
– Som lite äldre läsare slås man av hur starkt erfarenheter av utsatthet och psykisk ohälsa finns med i bidragen.
I juryn satt förutom Hertzberg novellisten Stina Stoor och kritikern Rakel Graffman.
Juryns motiveringar
Första pris på 5 000 euro går till Vera Arhippainen, Helsingfors, för Du får följa med mig ut. Det är en suggestiv svit om att mäta det som håller på att försvinna. Vetenskapens registrerande språk möter en kroppslig erfarenhet av ett Östersjön i förändring, medan orden själva sprids över sidan som mätpunkter i ett landskap läsaren tar sig igenom. Språk och typografi samverkar med stor säkerhet; avstånd och förskjutningar på sidan blir en del av läsningen. Resultatet är en lågmäld men drabbande poesi om att bevittna, registrera och minnas en värld som förändras ”decimal för decimal”.
Andra pris på 3 000 euro tilldelas en diktsvit av Jakob Holm, Helsingfors/Nykarleby. Från det himmelska till den kanadensiska östkusten, omspänner dikterna en tillvaro av rymd och gåtfullhet. Kaxigheten i anslag kombineras med språklig finkänslighet och en särskild fallenhet för avslutande rader. I det atmosfäriska löper ett drag av hot, en fara att förföras av.
Tredje pris på 2 000 euro tilldelas Viktor Östman, Helsingfors/Maxmo, för att han i sin diktsvit Vem ska komma ihåg? med språkglädje och schvung håller lärarinnons högsvenska stången ännu en stund.
Poeten lyckas väl att med det dialektala språket som verktyg gripa fatt i en försvinnande, eller kanske redan svunnen, tid och plats, samtidigt som dikterna mycket skickligt ansluter sig till det muntliga berättandets akuta direkthet i en vardaglighetens sfär av här och nu.
Hedersomnämnanden:
Ett hedersomnämnande tilldelas Tilda Forss, Sibbo, för diktsviten Epistemologins grunder. Diktsviten vänder en vistelse i kunskapens arketypiska miljö – skolan – till produktiv naivitet. Hur blir allting som det är? Den språkliga närsyntheten och poetens förtjusning i enskilda ord är inte oskyldig. När de sedvanliga betydelserna börjar luckras upp, kan även större fenomen skrivas om. Bevisligen gäller det här även Edith Södergran.
Ett hedersomnämnande tilldelas Benjamin Rosenlund, Helsingfors, för Funderingar kring Trinity Rodman. Det är en lekfull diktsvit där vardagens mest konkreta beståndsdelar – fotboll, kikärter, fiskmåsar, äppelvälling – öppnar sig mot frågor om tid, död, föräldraskap och ansvar. Med djärva associationer, drastisk humor och en språklig energi som hela tiden rubbar perspektivet rör sig dikten mellan materiellt och metafysiskt, privat och kosmiskt. Resultatet är en oroande och vital poesi där tanken själv tycks bli diktens form.
